TS-hälsning från Sandra och Frida

Torsdag morgon och vi vaknar av den gnisslande toadörren. Vi rusar upp för att komma först till duscharna. Allt är förberett dagen innan. Vi har stött på ett tyskt fenomen – duscharna. När duschbåset är så litet att vi knappt kan stänga dörren om oss, varför ska då halva båset tas upp av ett handfat? Och vad är spegeln bra för?

3 timmar senare är vi ännu svettigare än vi var innan duschen, och det är dags för oss och våra tonåringar att ta en power walk till tågstationen för att sätta oss på ett bastutåg. Där sitter vi i varandras svett när en tyska undrar om vi vill låna hennes deo. Vi tackar vänligt men bestämt nej.

När vi kommer fram till slutdestinationen Kehl pustar vi ut när vi får svalka oss. Det är bara 30 grader i skuggan. Inte känns det särskilt fräscht när vi sen knackar på hos folk för att samla in deras tomglas och erbjuda förbön. Då undrar vi om det var fel av oss att tacka nej till deon. Som tur är slipper vi stå längst fram i dörröppningen – det gör tyskarna. 2 liter vatten och 3 glassar senare sitter vi på tåget tillbaka och tackar Gud för air condition.

Coacherna Sandra & Frida